Folikulärt lymfom
Egentligen började allt våren 2005, det var då jag fick diagnosen Folikulärt lymfom som hör till de lågmaligna ( sakta växande) lymfomen.
Det är en cancer sjukdom som sitter i lymfsystemet och är obotlig, behandlingen som ges i vissa fall är bara för att trycka tillbaka sjukdomen för att leva så normalt som möjligt.
Jag började med behandlingen under sommaren- 05 och tog då tabletter hemma under sex månader.
Jag mådde väldigt illa under de tre dagarna som jag skulle ta tabletterna och till slut fick jag inte i mig alla tabletterna.
Efteråt blev det många kontroller och kontraströntgnar (kan man skriva så?) men som sagt sjukdomen var ju inte borta utan bara vilande!
Fick ont i ryggen efter en flytt förra våren så jag gick till en sjukgymnast som sa att jag skulle promenera mycket.
Jag lånade grannens hund och vi var ute flera gånger under dagarna och jag kände att konditionen var på topp.
Ryggen blev kanske lite bättre i olkia perioder men smärtan kom alltid tillbaka och i Augusti började jag känna en konstig känsla i vänstra låret.
Under hösten märkte jag att huden på det benet var torrare vilket någon har sagt kan bero på att en nerv ligger i kläm / är skadad.
I början på november gjorde jag en magnetröntgen för att se om jag hade diskbrock men det hade jag inte, två veckor efter röntgen ramlade jag i skogen och satte mig rakt på röva!!
Dagen efter märkte jag att jag hade förlorat känseln i huden högst upp på låret, jag kunde inte sträcka ut benet så jag gick till Världens bästa sjukgymnast Helena Alexandersson.
Hon hjälpte mig att stretcha och efter några dagar var muskeln ok men jag fortsatte tappa känseln i huden men jag var extra känslig för beröring, jag kunde inta ha väskan på den sidan för det gjorde ont när det kom emot låret!
Jag sprang till olika läkare och fick värktabletter som inte hjälpte, min läkare sa att det bara var en muskel inflammation och att jag var för ung för att ha ont!
Då hade Helena tagit kontakt med henne och ville att hon skulle utreda mitt lår ordentligt.
När jag kom tillbaka till henne efter några månader med gråten i halsen tog hon mig på allvar och skickade en remiss till en Neurolog, jag kom in efter två månader men han hade aldrig varit med om de symtomen förut.
Han skickade i alla fall mig på magnetröntgen och tog borrelia prov vilket visade sig negativt.
Svaret på röntgen däremot visade att jag hade fått tillbaka lymfomet, som hade blivit aggressivt (högmalignt) dessa lymfomen går att bota.
Jag fick en tid för biopsi och började med cortison ,som har en avsvällande verkan och det behövdes verkligen för tumören var ca 19*7cm, den satt på muskeln till vänstra benet, tryckte mot två kotor och njuren.
Jag hade börjat tappa kraften i lårmuskeln och läkarna var oroliga över att jag kanske inte får tillbaka den.
Hematologen sa att jag fick räkna med en hårdare behandling denna gången men jag tänkte att det kan inte vara möjligt att må sämre än jag gjorde under behandlingarna hemma.
Han berättade att på röntgenplåtarna från November syntes tumören men eftersom de bara tittade efter diskbrock så missade de den :( hade de sett den så vore jag ju stark i benet fortfarande :(
Schemat över behandlingarna är inläggningar under fyra dagar med fjorton dagars mellanrum, då får jag olika sorter cytostatika intravenöst och även i ryggmärgen, jag började 8:e Juni med Sendoxan och klarade mig från biverkningarna!! Men Fy vad jag saknade Emelie, katterna och kaninen Nemo!!
Har i nuläget tagit tre behandlingar utan illamående och jag är jätteglad för det.
Sommaren har ju inte blivit som vi hade hoppats, vi skulle ju åkt Sverige runt och träffa Världens bästa Emil Sigfridsson och Johan & Helena men nu går det ju inte!! :( Saknar dem
Det är en cancer sjukdom som sitter i lymfsystemet och är obotlig, behandlingen som ges i vissa fall är bara för att trycka tillbaka sjukdomen för att leva så normalt som möjligt.
Jag började med behandlingen under sommaren- 05 och tog då tabletter hemma under sex månader.
Jag mådde väldigt illa under de tre dagarna som jag skulle ta tabletterna och till slut fick jag inte i mig alla tabletterna.
Efteråt blev det många kontroller och kontraströntgnar (kan man skriva så?) men som sagt sjukdomen var ju inte borta utan bara vilande!
Fick ont i ryggen efter en flytt förra våren så jag gick till en sjukgymnast som sa att jag skulle promenera mycket.
Jag lånade grannens hund och vi var ute flera gånger under dagarna och jag kände att konditionen var på topp.
Ryggen blev kanske lite bättre i olkia perioder men smärtan kom alltid tillbaka och i Augusti började jag känna en konstig känsla i vänstra låret.
Under hösten märkte jag att huden på det benet var torrare vilket någon har sagt kan bero på att en nerv ligger i kläm / är skadad.
I början på november gjorde jag en magnetröntgen för att se om jag hade diskbrock men det hade jag inte, två veckor efter röntgen ramlade jag i skogen och satte mig rakt på röva!!
Dagen efter märkte jag att jag hade förlorat känseln i huden högst upp på låret, jag kunde inte sträcka ut benet så jag gick till Världens bästa sjukgymnast Helena Alexandersson.
Hon hjälpte mig att stretcha och efter några dagar var muskeln ok men jag fortsatte tappa känseln i huden men jag var extra känslig för beröring, jag kunde inta ha väskan på den sidan för det gjorde ont när det kom emot låret!
Jag sprang till olika läkare och fick värktabletter som inte hjälpte, min läkare sa att det bara var en muskel inflammation och att jag var för ung för att ha ont!
Då hade Helena tagit kontakt med henne och ville att hon skulle utreda mitt lår ordentligt.
När jag kom tillbaka till henne efter några månader med gråten i halsen tog hon mig på allvar och skickade en remiss till en Neurolog, jag kom in efter två månader men han hade aldrig varit med om de symtomen förut.
Han skickade i alla fall mig på magnetröntgen och tog borrelia prov vilket visade sig negativt.
Svaret på röntgen däremot visade att jag hade fått tillbaka lymfomet, som hade blivit aggressivt (högmalignt) dessa lymfomen går att bota.
Jag fick en tid för biopsi och började med cortison ,som har en avsvällande verkan och det behövdes verkligen för tumören var ca 19*7cm, den satt på muskeln till vänstra benet, tryckte mot två kotor och njuren.
Jag hade börjat tappa kraften i lårmuskeln och läkarna var oroliga över att jag kanske inte får tillbaka den.
Hematologen sa att jag fick räkna med en hårdare behandling denna gången men jag tänkte att det kan inte vara möjligt att må sämre än jag gjorde under behandlingarna hemma.
Han berättade att på röntgenplåtarna från November syntes tumören men eftersom de bara tittade efter diskbrock så missade de den :( hade de sett den så vore jag ju stark i benet fortfarande :(
Schemat över behandlingarna är inläggningar under fyra dagar med fjorton dagars mellanrum, då får jag olika sorter cytostatika intravenöst och även i ryggmärgen, jag började 8:e Juni med Sendoxan och klarade mig från biverkningarna!! Men Fy vad jag saknade Emelie, katterna och kaninen Nemo!!
Har i nuläget tagit tre behandlingar utan illamående och jag är jätteglad för det.
Sommaren har ju inte blivit som vi hade hoppats, vi skulle ju åkt Sverige runt och träffa Världens bästa Emil Sigfridsson och Johan & Helena men nu går det ju inte!! :( Saknar dem
